Towis tar tar här upp nannydebatten som börjat rasa sedan Katrin Zytomierska anställt en nanny. Jag håller helt med Towis. Skulle tycka att det vore underbart att få ta en dag i veckan och göra andra saker. Vuxna saker. Från Towis "Herregud vilken lyx det vore att få jobba en dag i veckan eller bara hinna träna/gå till tandläkaren/frisören/prova kläder/läsa en bok/sova ikapp"
Slippa dra med Majken överallt tror jag hon skulle må bra av också. Och som Towis säger, så blir man nog en bra mycket bättre mamma resterande dagar.
Och jag som alltid trott mig vara "hemma-mamma-typen".
I'm not.
5 comments:
Verkligen förståeligt!
Håller med dig! Själv ska jag ha barnvakt på torsdag för att gå till frisören. Men jag skulle nog inte ha en nanny en gång i veckan och sen vara ledig själv. Skulle kännas lite konstigt att vara mammaledig med föräldrapenning utan barn. Men kanske för att jobba en dag i veckan?
När jag läste det både hos Katrin (att det blivit en debatt) och hos towis, och nu här så kan jag inget annat än att hålla med. Önskar att jag hade råd med en nanny så jag kanske kunde få jobba en dag i veckan och bara komma ut och lämna skrutten hemma. Kanske inte än iofs men när han är lite större, typ som Majken. För en glad mamma är väl hundra gånger bättre än en sur, trött och grinig mamma
Och du, kanske var bra att skippa promenaden nu i veckan i och med snön... ;)
Ja, seriöst, vad är fel med en nanny?
Tänk vad mycket energi och tid man skulle få över. Och alla har olika priotiteringar och förmågor.
Städhjälp skulle jag åtminstone kunna tänka mig. För vem blir glad av att det ständigt ser ut som ett bombnedslag här hemma? :P
Inte för att vara party-poopern eller så, men jag håller inte med. Jag tror inte att det är bra för anknytningen när man skaffar barnflickor, framför allt när det rör sig om en hel dag eller mer. Om man ammar blir det väl ännu större besvär, kan jag tänka mig.
Jag kommer aldrig att lämna bort mitt barn till någon som han eller jag inte känner förrän han kan förstå vad som händer själv, när man kan prata med honom. De är bara bebisar i en så himla kort period i livet, och att vara hemma på fulltid och ta hand om honom så att han knyter an till mig och känner sig trygg och aldrig övergiven är viktigare än ett år med shopping och allt annat vad 'vuxenlivet' erbjuder.
Vanligtvis har man ju en pappa till barnet som kan unna dig egen shopping/frisör-tid...
Tråkigt att du inte känner dig riktigt hemma i att vara hemma-mamma. Jag känner precis tvärtom, trots att det kan vara riktigt långtråkigt ibland. Jag trodde verkligen att jag skulle vantrivas i min nya roll, så knäppt det kan bli. Men du hade iaf tur o få en sån himla fin dotter :)
Before u know it är du tillbaka till jobb/plugg och vuxna människor. Usch säger jag.
Post a Comment