Bröst, kropp, sömn...

En vecka sedan vi kom hem från BB idag. Dagarna rullar på och jag försöker få någon rutin, eller ja, jag vill iaf ha någon rutin. Men det kommer.

Idag ska jag och gumman till BVC för vägning 15:30. En gumma som varit vääldigt vaken och hungrig hela morgonen. Sedan klockan 3:40 har jag inte haft mycket sammanhängande sömn. Jag förstod att det skulle bli jobbigt, men jag hade nog inte trott att man skulle bli så trött, less, arg och mentalt knäpp av den här rubbade sömnen. Tänkte att "hur svårt kan det va att gå upp till sitt egna, fina nyfödda barn?" Men tro mig, det är jobbigt. Speciellt när man ammar och är nr 1, Johan kan liksom inte ge samma sak som jag då det oftast är amningen som hägrar. Så det är lite ångest över nätterna, även om våran tjej är helt underbar egentligen. Jag förstår ärligt talat inte hur de klarar av det, de som måste upp och amma varannan timme - och som dessutom kanske har barn sedan innan! Syskon alltså. Jag hade gått under, det hade _inte_ funkat.

Dessutom spydde vår hund under sängen imorse när jag satt där och ammade, så trött att jag höll på att somna sittandes med bebisen i knät. Jippi.

Jag undrade för ett tag sedan hur såriga bröstvårtor kunde se ut, nu tror jag att jag snart får veta... Ni vet alldeles vid basen på bröstvårtan - där vårtgården börjar; där har min hud ändrat färg. Blivit mer ljusrosa, skavsår på brösten alltså! Det känns just när hon hugger till på vårtorna kan jag säga. Får smörja ed brsötjölk så bra det går. Kanske ska visa på BVC idag, bara för att höra om det ser alldeles galet ut? Har förresten aldrig haft så stora, spända bröst förut. Intressant hur kroppen förändras under graviditet och amning. En sak som jag är lite förvånad över är att jag nog tycker mer om min mage nu än innan jag blev gravid. Bristningarna syns som flames nere under naveln, och dem gillar jag ju ärligt talat inte. MEN, magen har som fått en annan form. Visserligen är den lite degig/hängig, men jag tycker den ser/känns plattare än förut. Jag hade som ett veck på min mage förut som nu plattats ut iom att magen varit så uttöjd. Ha, tänk så det kan bli!

Angående namn är vi nog ganska klara med det beslutet nu, ska bara låta det få mogna in lite innan jag är 100% säker. Och jag som aldrig skulle bli en av dem som inte kunde bestämma mig, jag skulle vara klar såå fort. Just det!

Men vi är nog klara nu. Nu är det bara mellannamnen som ska bestämmas, och matchas in mellan för- och efternamn...!

Oh oh, nu hör jag en liten bebis bortifrån spjälsängen. Hoppas hon inte vaknar. Vi behöver sova!

Duktig flicka

Vår lilla tjej var riktigt duktig i natt och lät mamma och pappa (som ändå sover när jag ammar...) sova riktigt bra. Jag ammade henne vid halv-tiotiden innan jag somnade i min säng. Att ta hand om en bebis med allt vad det innebär är förvånansvärt tröttande, tror amningen bidrar med alla hormoner det utlöser. Lilltjejen låg då och sov i sin egen säng, yes! Hon vaknade någon gång mitt i natten (glömde kolla klockan) och vile bli ammad. Satt i 10-15 minuter innan det var dags att byta blöja, den luktade sur mjölk... Gick och bytte och oj, första gången hon låg tyst genom ett helt blöjbyte! Duktiga duktiga gumman, brukar alltid gallskrika annars. Kall plast är boven, så vi försöker med tvättlappar och handdukar under ryggen. När blöjan var bytt gick vi iväg och jag ammade henne en liten stund till, la sedan ner henne i sängen och hon vile tydligen sova - underbart. Så då kunde också jag göra det, i min säng. 6;14 vaknade jag sedan (vet inte om det var av henne eller av min mamma som skulle till jobbet*) Iaf så ammade jag henne och efter det ville hon sova vidare. Det gjorde jag också, bakom Johan. Sedan vaknade vi 8:45 och har nu varit uppe sedan dess. Gumman fick ny blöja och mat, maten kom i två omgångar både före och efter blöjbytet. Nu ligger hon och grisar i sängen, lillplutten.

Förresten, hon vägde ju 3620 när hon föddes. På efterkontrollen i lördags hade hon tyvärr gått ner på gräänsen för mycket till 3282 - så vi var på en extra viktkontroll igår. Då hade hon - på två dagar - gått upp till 3445, duktigt! Så vi fick beröm och bekräftelse på att vi ammar henne alldeles lagom, hon får det hon behöver helt enkelt. Det märks mao att min mjölk runnit till, både på henne och mig. Igår när jag ammade henne började det andra bröstet spontanläcka, jag fick sitta med papper på andra bröstet, tills Johan fick gå och hämta mer papper eftersom det blev genomblött... ;-)

Hej så länge


*Min mamma bor tillfälligt hos oss och tar hand om oss :D

Saknar min mage

Såg en gravidmage på en blogg nyss och åh... trots allt så saknar jag min gravidmage lite. Tur att det finns så många bilder på den. För trots allt så var det himla mysigt att vara gravid också, med en stor, rund mage man kunde lägga händerna på. Och sen reta bebisen som man då ofta fick svar från. Aw. Allt har sina sidor.

Äppeldoft

Måste bara säga det här, bebisars andedräkt luktar som söta äpplen! Varför visste jag inte det? Helt underbart luktar det iaf! Tänk om man luktade lika gott själv...

Mat in x 2

Här sitter jag och ammar samtidigt som jag äter rester från igår, mysigt och lite lustigt. Vi lyssnar på den här:

U.N.D.E.R.B.A.R

Intensivt

Vad ska man säga, det är intensivt och mycket nytt i våra liv nu. Tidsperspektivet har förändrats och man går omkring och vet inte vad som ska hända härnäst. Bajsblöja, skrik, hungrig, trött? Men hon är väldigt, väldigt snäll. Sover som en gris. Vi gick upp 8:30 idag, och då sov hon fortfarande. Fick sova bredvid mig i natt i sängen, gick jättebra. Och OJ så skönt det är att kunna ligga på rygg igen i sängen :-D Att kunna böja sig ner, krama Johan utan att vara en meter ifrån, gå utan att luta sig bakåt och vagga i varje steg... Oj så skönt.

Nu är jag mamma!

Klockan 14:45 igår onsdagen den 21/4 kom vår lilla dotter ut, efter 2½ timme (!!) på förlossningen. Förlossningen blev med andra ord inte som jag tänkt och trott. Berättelse kommer sen.

Hon är en riktigt snäll, vaken och fin tjej. Sov över fyra timmar i natt, jag fick väcka henne i morse, inte tvärtom. Är väldigt lik pappa :-) 3620 gram, 52 cm lång och 37 cm i huvudomfång.

Och Livmodern, du fick ju helt rätt! ;-)

21/4 istället för BF som var 12/4, hon måste ha blandat ihop ettan och tvåan där på när hon skulle ut...

Nope

Hemma igen från specialmödravården. Det var inte vattnet som gått, antagligen bara en massa vattniga flytningar (!). Blev undersökt av en kvinnlig förlossningsläkare och en mesig, manlig läkarstudent. Men det gick bra. De kände på magen och konstaterade att bebisen nu är "startklar", de tyckte att den kändes fixerad. Skönt! Fick även göra ett ultraljud för att kolla fostervattenmängden på det viset och det såg helt normalt ut. Man såg också att huvudet låg låångt ner i bäckenet, ryggraden, revbenen, urinblåsan, rumpan och navelsträngen. H*n låg precis som h*n gjort några veckor nu, med ryggen åt min vänstra sida och rumpan under mina revben.

Jag går in i vecka 42 idag (41+0) så läkaren konstaterade att även om vattnet inte gått ännu så är det ju bara en tidsfråga innan jag ska in och föda. Var faktiskt spännande att vandra omkring där, och tänka sig att snart snart är det man själv som ska gå och vagga av och an av smärta, och ligga och skrika här inne. Hörde en bebis, såg en bebis i entrén och såg några sådana där genomskinliga plastsängar. Nu längtar jag ännu mer!

Värkar och vatten?

Fick en del värkar igår eftermiddag som jag kunde klocka. Det var första gången någonsin som jag känt av den typen av smärta som kommer och går. Känna hur magen blir hård och hur det spänner och trycker över magen och ner i ljumskarna. Kom lite mer slemmis också.

Så vaknade jag av mensvärk (eller kanske fågelsång?) och upptäckte att det var blött under rumpan. Ingen pöl i sängen men det hade gått ner i bäddmadrassen... Så nu ska jag ringa kl. 8 för att få tid hos spec. mödravården för kontroll idag. Barnmorskan jag pratade med på förlossningen sa att det kunde vara så att jag kissat på mig också. Det tror inte jag, det luktade inte kiss och jag har aldrig kissat på mig i sömnen förut. Visst, någon gång kan ju vara den första, men jag tvivlar. Flytningar var det inte heller.

Jag hoppas jag får en tid snabbt, vill gärna komma in och bli undersökt. På så sätt gillar jag sjukhus och vårdcentraler, känns så tryggt med all kunskap och "kontroll". Jag kan nog vara en smula hypokondrisk ibland och vart är det då bättre att vara än på just sjukhuset?

Bebisen ligger i magen med hicka just nu iaf, får se hur länge det dröjer nu.

Varmt

Det är så underbart med vår! Gick ut med Daphne på en halvtimmespromenad i förmiddags. Hade ullkappan på mig och det var ett misstag... Efter 10 minuter var den uppknäppt och efter ytterligare 10 min höll jag den i armvecket istället.

Sedan dess har det inte hänt så hemskt mycket tyvärr. Jag och magen har legat på soffan och tagit det lugnt. Söta Linn ringde och vi pratade en bra stund, hoppas vi kan ses i sommar! Det glömde jag säga.

Annars känner jag mig lite som en grottmänniska just nu, vill mest bara dra mig undan och uggla här inne... Låter kanske tragiskt men jag inbillar mig att det är en förberedelse på förlossningen.

Tänk att magen varit såhär liten:

BF +7

Dagarna går på något lustigt sätt, trots att man inte kan göra så mycket. Det är synd att man inte kan ta ordentliga promenader eller cykla. Eller att man blir slut efter en timme på stan. Städa är för tungt också. NU när man som bäst behöver saker att fördriva tiden med kan man knappt ligga i soffan för att varenda ställning blir obekväm efter tio minuter!

Idag är det iaf maximalt 2 veckor kvar, är nu i vecka 40+6, är då på 42+6 och längre än så går man aldrig här i Värmland. Tänk, imorgon går jag in i vecka 42. (haha, råkade slinta med ett finger och skrev 412 först...)

I helgen har det varit lugnt, vi var iväg en sväng till svärföräldrarna i lördags. Jag, Johan och min mamma. Johans lillebror fyllde år så det blev en liten visit. Fast nu på lördag blir det det "riktiga firandet" med grillning i trädgården, då kommer vi att vara 17 personer där. Eller kanske 18? Det tror mamma iaf, men jag är tveksam. Det blir då ingen vädursbebis, på onsdag börjar oxens tecken och jag tror inte vi är i hamn innan dess.

Slemproppen började iaf att gå nu i helgen, som marmelad/gelé i konsistensen och vit/gul i färgen. Ett tecken på något om inte annat, även om förlossningen fortfarande kan vara låångt borta.

Segt

Här är det lugnt. Jag har halsbränna.

Dagarna går - BF+4

Jag börjar bli knäpp, för nu känns det här faktiskt lite spännande. Typ, hur långt över tiden kan man egentligen gå? Låg och funderade på det här i sängen igår, hur länge kroppen skulle kunna gå som gravid - om det inte fanns igångsättande åtgärder på sjukhus osv. Skulle nästan vara lite kul om man kom på nästa BM-tid den 22, bara för att.

Eller nej. Det skulle vara mycket bättre om bebisen kom innan förstås. Helst NU, helst igår. Åh vad jag skulle vilja ha min sambos kropp... Jag frågade om vi kunde byta men jag fick inget svar...

Såhär såg jag ut iförrgår:

Klockrent

Linn kommenterade på min facebook-sida idag och jag är bara tvungen att återge vad hon skrev här, det sammanfattar läget ganska bra: (Dock är det TRE veckor som gäller i Karlstad för igångsättning, kan inte nog poängtera den ******)

"Bäste Bebis,

Härmed varslar jag, i egenskap av hyresvärd, Dig om vräkning.... Visa mer

Vräkningen kommer äga rum snarast, dock senast inom 2 veckor. Till grund för vräkningen föreligger totalt ointresse från Din sida att följa sedan tidigare överenskommen hyresperiod med slutdatum 10-04-12.

För att underlätta för alla berörda parter ber jag Dig att flytta ut självmant.

Med vänlig hälsning
Hyresvärden Mamma"

Florence Valentin

En bra låt för att pigga upp lite.

Phew

Jag känner mig numera som en en blandning av en stelopererad Lasse Brandeby och en pingvin. Som inte kan kontrollera gaserna. Ja så är det verkligen! Jag vaggar fram och är stel som jag vet inte vad, och fisa det gör jag av bara farten. Har antagligen att göra med att hela kroppen är i "uppmjukningsläge" inför förlossningen. Alla muskler, senor, ligament, leder håller på att bli spaghettimjuka.

Annars intet nytt. Blir lite smådeppig när man läser om alla med BF FÖRE mig (tom borta i maj...) som sitter med värkar eller till och med har fått sina bebisar. Jag börjar ställa in mig på att det blir ingångsättning för mig. Med gel och värkstimulerande dropp. För min kropp verkar inte fatta att bebisen ska ut också. Den skulle nog kunna vara gravid i all evinnerlighet. HAr tid 11:30 hos BM nästa torsdag, den 22/4. Kommer nog att dyka upp, tyvärr.

Soligt

Så underbart väder vi har i Karlstad nu för tiden! Och idag började tulpanerna nere vid porten att blomma, härligt :-D

Den 12 april 2010

Så var dagen D kommen, dagen som varit beräknat förlossningsdatum sedan i augusti. Dagen som man aldrig trodde skulle komma, som alltid känts så avlägsen. Men nu är den här. Fast inte tänker bebisen och magen på det, för här kommer det nog tyvärr inte att komma någon bebis idag. Blir till att vänta ett tag till helt enkelt.


Förresten stämmer inte alla datum riktigt, uppe i räknaren alltså...


:-) ;-)

Wallander

Nu ska jag ut med nödig hund och sedan blir det Wallander. Annars är det lugnt på torpet.

Jag och bebisen

Efter att ha sovit någon timme på soffan (somnade i Johans knä) så har jag nu ätit frukost och är lite mer samlad. Halsbrännan börjar lägga sig också. Sitter här och retas med bebisen, masserar och petar på magen - och han eller hon därinne bökar tillbaka. Får se om jag kan reta h*n så mycket att det inte är kul att vara i magen längre...

Varit vaken sen 4

Vaknade av en sur uppstötning. Spya i munnen alltså. Gick upp för att dricka vatten, kissa och borsta tänderna. La mig i sängen och hoppades på att få somna, men nej. Försökte ett tag innan jag började bläddrade i en katalog. Släckte sedan igen men kunde inte somna. Halsbränna och ont i kroppen (ryggen) hur jag än låg. Det var svart när jag vaknade, helt ljust när jag gick upp. Är fortfarande vaken. Kommer nog att behöva slockna några timmar mitt på dagen idag.

Är så jäkla less nu. Känner mig som ett mjölkpaket utan öppning. Ni vet den där snippen man vrider bort. Bara ett fullt mjölkpaket utan möjlighet att klara av något.

Vill också!

http://www.vf.se/Nyheter/Varmland/Hektisk-pask-pa-BB-100408.aspx

Sovit läänge

Pinsamt länge till och med. Gick upp 12:30 idag. Satt och kikade på byggarbetarna här nere ett tag och tänkte att "tänk om dom visste att jag GÅR UPP nu..." Tss.

:O


Men det behövdes nog.
Drömde en massa knasigt också, var med Johan på en massa äventyr i Sverige, på knäppa platser med personer jag både kände igen och inte. Bland annat så var vi hos ett gammalt par som hade en åker - där mellersta norrland låg i miniatyr. Man såg alla berg och städer och alltihop, på en yta som en vanlig stor gräsmatta. Skumt. Drömde då också att jag gått upp REJÄLT. Jag var riktigt riktigt fet och vägde säkert 150-200 kilo. Tänkte att oj, nu har jag att göra med viktminskningen sen... Vad ska Johan tycka egentligen? Skönt att vakna upp till sin egna kropp ;-)


Och så en bild från förra veckan i v. 38+0 (tisdagen den 30 mars) Där har jag rakt hår för ovanlighetens skull, klippte mig ju den 26 så det häll i sig ett tag. Nu är det huller om buller igen...

Dammsugare - check

Så, då har jag fixat med dammsugarinköpet ändå. Ville få det ur världen och såklart få hit en ny, användbar dammsugare.

Tada!

http://www.siba.se/Archive/SE/6/sea7454.jpg


Nu blir det tvättstugan på momangen.

Dagens bästa

Sitter och läser om fixeringar på nätet, söker som en sork efter havre och hittar det här:

Kan bebisen inte födas om den inte är fixerad?
Jo, det är inga problem. Så länge bebisen ligger med huvudet nedåt så är det ok.
En del bebisar är väldigt sent ute och fixerar sig inte förrän sista dagarna innan förlossningen eller tom när själva förlossningsarbetet startat.
Fixeringen i sig har inget med förlossningsstart att göra så du behöver inte oroa dig ifall din bebis inte ligger fixerad.
Andra bebisar ligger som ruckbara, eller tom rörliga, på slutet.

Vad innebär ruckbar?
För omföderskor, ja och även vissa förstföderskor, så fixerar sig inte bebisen. Det finns ofta en bra anledning till varför det sker och det vanligaste är nog att mamman har ett rymligt bäcken. Det är helt enkelt inte tight nog för att bebisen ska ”fastna” med huvudet.
När barnmorskan kan rucka på huvudet (alltså vicka det fram och tillbaka med sina händer när hon klämmer långt ner på magen) så kallas det att bebisen är just ruckbar.
I praktiken så spelar det ingen roll om bebisen är fixerad eller ruckbar så länge den ligger rätt.


Så. Nu har jag sökt klart, har hittat den perfekta förklaringen! För så måste det ju vara. Jag har ett rymligt bäcken. Underbart.

Torsdag

Var hos BM idag och det gick väl bra, väldigt snabbt och smidigt. Blodtryck på 90/60 så det var lågt som vanligt. Däremot var bebisen fortfarande inte fixerad... Men h*n hade sjunkit ner rejält i bäckenet och var ytterst lite ruckbar så det är på väg åt rätt håll iaf. Men knäppa jag kan ändå inte sluta tänka på det, jag känner att hjälp, tänk om det är fel på min kropp och den inte vet vad den ska göra? Hur blir det då med en förlossning? Åh, varför ska jag vara så bra på att gräva in mig i dåliga tankar. Jag måste försöka hoppa över till de positivt tankarna, inte se allt ur det negativa perspektivet.

Ny tid blir den 22/4 om bebisen inte kommit innan, om jag kommer på den tiden ska jag få tid för UL i vecka 41+6 vilket är standard här i Karlstad. Om allt ser bra ut då får man gå på kontroller varannan dag i max en vecka för att se om man ska sättas igång eller inte.

Så just nu längtar jag bara efter BF, för det känns som en stor, stor milstolpe och tyngd på ens axlar. Har man väl kommit förbi den tror jag (naivt nog?) att det blir lättare sen. När man läser om andra så verkar det ju vara tvärtom, att varje dag efter BF är pest och pina. Men just nu känns det som att det kommer att vara skönt att lämna den dagen bakom sig - med en bebis utanför magen eller inte. Bara för att det känns så.

Idag blir det lugnt här hemma, har tvätt-tid 10-14. Annars ska jag vagga på som vanligt i sakta mak, kanske fixa lite nere i förrådet.

...

Jag är så less nu. Blä på allt bara. Känns ibland som att jag inte är gravid på riktigt, jag har inte en riktig bebis som ska födas, jag har bara en atrapp och allt är bara fejk och fusk på mig. Att inget någonsin kommer att hända. Jag håller på att förvandlas till en misströstande bitter kärring.

Ska till BM idag, fast jag är en sådan MES så jag kommer att sitta där och le och vara så glad och duktig. För en duktig flicka är jag ju. Inga problem här inte. Ingen nervositet eller smärta eller irritation.

Varning för gravid kvinna på vägen

Så känns det just nu när man är ute och går. Tog nyss en runda runt kvarteret, och som jag flåsade och hade mig! Helt otroligt hur man kan bli så tung, otymplig, osmidig, långsam... Men snart är det förhoppningsvis över.

Trött

Nyvaken är jag, har legat och sovit bakom Johan på en liten ihopfällbar extrasäng (!) Den står utfälld i vardagsrummet sedan igår, min mamma ska ha den när hon kommer hit på måndag. Vi la oss där och ja, somnade...

Nu blir det nog middag snart, potatisgratäng tror jag.

Röda spjälsängen

Nu står spjälsängen färdigmonterad! När jag la ut delarna på golvet förut, tillsammans med den lilla påsen med skruvar, kände jag att hur tusan ska det här gå ihop? Det såg ut som en byggsats där tvåtusen saker fattades, det såg inte ut som att den skulle kunna håll ihop om man säger så. Men efter att ha börjat med ena kortsidan och sedan försökt skruva ihop den - och lyckats, så var det bara att fortsätta att knåpa och efter 15 min var hela skapelsen färdig. Nu står den här med madrassen i och väntar på spjälskyddet och kudden som är nere i tvättstugan. Fast lakanet skulle jag ju kunna ha i redan nu.




Har sett den här illustrationen förr och den är klockren:


från Mandragoras blogg.

http://pregnancy.baby-gaga.com/cartoons/cartoon34




Asch, blev ingen dammsugare idag ändå. Jag och Johan blev lite osäkra på vilken vi ska ha, så vi kommer antagligen att beställa från nätet istället - eller så åker vi in imorgon och köper den? Jag bröt nästan ihop där också, när vi inte kunde komma överrens om dammsugare. Jag ville bara att Johan skulle bestämma sig för en, jag orkade inte utan ville bara få det gjort! Och så kom en massa känslor över mig, helt otroligt vad känslig jag är just nu. Tror det är den förestående förlossningen som hänger som ett stort stenblock över mina axlar just nu. Jag är så knäpp, blir knappt glad för de som fött sina barn utan bara avundsjuk, och ser framför mig hur allt kommer gå åt skogen för en själv. Men så är jag ju katastrofinriktad av mig också, har alltid varit. Försöker alltid se värsta möjliga scenario framför mig, för att sedan inte bli besviken om det blir så... Kanske dumt egentligen. Eller jag vet att det är fullkomligt idiotiskt, sedan blir man bara stressad och tänker att man skapar en självuppfylld profetia av alltihop. Och så känns det riktigt elakt mot bebisen att misstro den också. Så nu får det vara slut med det.

Jag ska iaf moppa nu, och sedan klockan 18 har jag tvätt-tid, så då ska kudde och bäddmadrass tvättas. Hade lyckats glömma det. Mitt i alltihop ska jag även kånka upp spjälsängen från källaren och försöka få ihop den, ska bli spännande! Skönt att få vara ensam och trixa med något, försöka själv och känna lite "jag-kan-själv", även om man kanske inte är så vass på det.
Annars fick jag en plötslig släng av trötthet alldeles nyss, så var det inte pre-graviditet, att man bara pang blev trött. Ska se om lite städande och musik kan råda bot på det.

Natten

Jag brukar inte ha problem att sova, somnar oftast lätt och fort. Men senaste veckan är det som att kroppen börjat bli rastlös, har några nätter nu haft svårt att somna - iaf somna om. Vaknade vid 2 i natt, hade då sovit kanske två timmar. Låg sedan och försökte somna om, ligga så bekvämt det bara gick (vilket för en höggravid inte är så bekvämt...) och bara slappna av. Tänkte på alla tips man läst om vad man ska göra när man inte kan sova, gå upp och se på tv och göra helt andra saker helt enkelt. Men jag låg kvar och envisades, klockan måste ha blivit minst halv fyra/fyra innan jag till sist somnade. Sen vaknade jag igen, det var mörkt men jag hann inte kolla klockan innan jag somnade om (tack och lov). Sen så vaknade jag igen kl 7:15, låg och läste till 8:40 då jag gick upp. Väckaren som jag ställt på 9 behövdes aldrig. Är det kroppen som börjar känna sig stressad? Jag? En omställning som pågår? I onsdags natt låg jag också och försökte somna, då gick det inte för att jag hade ordentlig "mensvärk" och bebisen var igång. Så var det i lördags också.

Idag ska vi iväg och köpa en ny dammsugare, så när vi kommer hem ska här stäädas och jag tror jag ska ta upp spjälsängen och bädda den. Förut tänkte jag att det skulle kännas som en press att ha den framme, ungefär som att ha en prispokal framme innan man ens ställt upp i tävlingen. Men nu har jag tänkt om. Visserligen är vi mycket närmare BF nu, men jag tänker också som så att min kropp kanske slappnar av mer om saker och ting är "klara"? Det var tex. himla skönt att få ut babyskyddet i bilen för någon vecka sedan. Känns bra att saker kommer i ordning helt enkelt. Usch nu blev jag lite yr här... Dags att bädda sängen.

Hurtigt mejl från Pampers

"Du har nått graviditetens slut och snart kommer du att vara en stolt mamma som håller ditt söta, nyfödda barn i famnen. Förlossningen kanske just nu känns som ett stort hinder på väg mot den efterlängtade stunden då du håller ditt barn. Men oroa dig inte i onödan! Du är utrustad med en fantastisk kropp som kommer att veta exakt vad den ska göra (även om inte du vet det!), och du kommer att assisteras av sjukvårdspersonal som är experter på barnafödande. All nervositet kommer att försvinna och ersättas med styrka och beslutsamhet. Du kommer att häpna över hur bra du klarar av allting när de biologiska instinkterna tar över. Kom ihåg att hålla dig lugn och vara öppen för allt, vad som än händer. Lita på dig själv så kommer allting att gå jättebra!"

Ser ni cheerleadingtruppen i bakgrunden? :-P

Så sant så sant

http://pregnancy.baby-gaga.com/cartoons/