Imorse när jag skulle gå upp hade jag ont i bäckenet, inte ont så att jag skrek men det tryckte på neråt och ilade. Gick myrsteg bort till toan och stod och hängde på handfatet en stund och samlade mig innan jag lååångsamt satte mig på toan. Magen var förresten STOR upptill och såg lite lustigt tom ut nedtill... När jag kissat försvann iaf smärtan.
En annan sak var när jag och Johan var på IKEA idag. Har alltid känt mig rörlig och "normal", dvs jag går fortfarande på promenader med Daphne, även om jag blir trött fortare. Det var först idag när vi gick runt där på IKEA en kortis som jag märkte hur långsam jag blivit, och hur jobbigt det är att hålla takten. Jag går inte som jag gjort förut heller. Man måste ju luta sig bakåt och gå exakt som förr går inte. Inte mycket som går att göra exakt som förr över huvud taget. Ta på sig sockarna är en sak, ta sig upp ur en säng/soffa en annan. Tänk att bli "som vanligt" igen! Undrar hur det känns? Samtidigt kommer jag att sakna magen, att ha en liten människa som muppar omkring inuti mig. Som bökar/trycker/pressar/spjärnar mot när jag ligger ner/masserar magen/äter/dricker/pratar med den. Det är så tydligt hur h*n reagerar när jag och Johan pratar, då kommer det oftast några bökande rörelser. Mysigt!
Imorgon hoppas jag vi får hem skötväskan på posten, känns som att det vore skönt nu att börja packa den som BB-väska. Är ju ändå i vecka 36.
1 comment:
Känner mig som du. Rörlig men ibland inser man att det är man ju inte. :p Just det där med att gå i samma tempo som förr, hållningen, ta på stumporna eller ta sig ur soffan. Just nu längtar jag efter bebisen men det kommer nog kännas tomt när magen är borta...
Post a Comment