Ja det lär man sig verkligen som förälder!
Ta bara det här exemplet: Du har suttit uppe länge, kanske lite för länga och pysslat med saker på kvällskvisten. Du känner hur tröttheten börjar ta överhanden och ögonen blir bara torrare och torrare. Kroppen känns som en disktrasa. Ni vet sådär riktigt trött som man kan bli. Du går och borstar tänderna, klär av dig och tänker "gud vad skönt att bara få gosa ner sig och soova nu". Du lägger dig i sängen, känner hur du sjunker ner och riktigt njuter av det prassliga mjuka täcket. Du hinner ligga så och njuta i säg 10 sekunder, så går babylarmet igång. "NEJ, nej, nej bara du inte vaknar, snääälla!" hinner du tänka. Barnskrik fyller rummet och stressen byter snabbt ut lugnet som nyss fyllt din kropp. Tystnad. "Kanske det bara var en mardröm ändå?" Mer barnskrik, mycket mera barnskrik. För sent, bebisen är vaken. Du hämtar bebisen, lägger dig för att amma. 10 minuter senare är bebisen mätt, och pigg! Nu väntar två timmar av vakentid, lektid, blöjbytartid. Du, du känner dig som en urvriden disktrasa.
Att få lägga sig i sin egen säng och faktiskt FÅ sova NÄR man VILL det, är en lyx. Som förälder äger man inte längre sin tid. Att inte få sova när man är så fullständigt slutkörd och trött är fruktansvärt. Tack och lov (och peppar peppar) så händer det här inte allt för ofta hos oss. Några gånger i månaden som mest.
Nu ska jag strax tassa iväg (alldeles för sent jag vet...) och sova och jag hoppas att Majken tänker fortsätta med detsamma. Först en snabbis ut med Daphne bara.
No comments:
Post a Comment