Var hos BM idag och det gick väl bra, väldigt snabbt och smidigt. Blodtryck på 90/60 så det var lågt som vanligt. Däremot var bebisen fortfarande inte fixerad... Men h*n hade sjunkit ner rejält i bäckenet och var ytterst lite ruckbar så det är på väg åt rätt håll iaf. Men knäppa jag kan ändå inte sluta tänka på det, jag känner att hjälp, tänk om det är fel på min kropp och den inte vet vad den ska göra? Hur blir det då med en förlossning? Åh, varför ska jag vara så bra på att gräva in mig i dåliga tankar. Jag måste försöka hoppa över till de positivt tankarna, inte se allt ur det negativa perspektivet.
Ny tid blir den 22/4 om bebisen inte kommit innan, om jag kommer på den tiden ska jag få tid för UL i vecka 41+6 vilket är standard här i Karlstad. Om allt ser bra ut då får man gå på kontroller varannan dag i max en vecka för att se om man ska sättas igång eller inte.
Så just nu längtar jag bara efter BF, för det känns som en stor, stor milstolpe och tyngd på ens axlar. Har man väl kommit förbi den tror jag (naivt nog?) att det blir lättare sen. När man läser om andra så verkar det ju vara tvärtom, att varje dag efter BF är pest och pina. Men just nu känns det som att det kommer att vara skönt att lämna den dagen bakom sig - med en bebis utanför magen eller inte. Bara för att det känns så.
Idag blir det lugnt här hemma, har tvätt-tid 10-14. Annars ska jag vagga på som vanligt i sakta mak, kanske fixa lite nere i förrådet.
1 comment:
Här i Linköping får man gå på kontroll 41+6 och får tid för igångsättning 42+0. Känns skönt att veta att det finns ett stopp på det
Post a Comment