En vecka sedan vi kom hem från BB idag. Dagarna rullar på och jag försöker få någon rutin, eller ja, jag vill iaf ha någon rutin. Men det kommer.
Idag ska jag och gumman till BVC för vägning 15:30. En gumma som varit vääldigt vaken och hungrig hela morgonen. Sedan klockan 3:40 har jag inte haft mycket sammanhängande sömn. Jag förstod att det skulle bli jobbigt, men jag hade nog inte trott att man skulle bli så trött, less, arg och mentalt knäpp av den här rubbade sömnen. Tänkte att "hur svårt kan det va att gå upp till sitt egna, fina nyfödda barn?" Men tro mig, det är jobbigt. Speciellt när man ammar och är nr 1, Johan kan liksom inte ge samma sak som jag då det oftast är amningen som hägrar. Så det är lite ångest över nätterna, även om våran tjej är helt underbar egentligen. Jag förstår ärligt talat inte hur de klarar av det, de som måste upp och amma varannan timme - och som dessutom kanske har barn sedan innan! Syskon alltså. Jag hade gått under, det hade _inte_ funkat.
Dessutom spydde vår hund under sängen imorse när jag satt där och ammade, så trött att jag höll på att somna sittandes med bebisen i knät. Jippi.
Jag undrade för ett tag sedan hur såriga bröstvårtor kunde se ut, nu tror jag att jag snart får veta... Ni vet alldeles vid basen på bröstvårtan - där vårtgården börjar; där har min hud ändrat färg. Blivit mer ljusrosa, skavsår på brösten alltså! Det känns just när hon hugger till på vårtorna kan jag säga. Får smörja ed brsötjölk så bra det går. Kanske ska visa på BVC idag, bara för att höra om det ser alldeles galet ut? Har förresten aldrig haft så stora, spända bröst förut. Intressant hur kroppen förändras under graviditet och amning. En sak som jag är lite förvånad över är att jag nog tycker mer om min mage nu än innan jag blev gravid. Bristningarna syns som flames nere under naveln, och dem gillar jag ju ärligt talat inte. MEN, magen har som fått en annan form. Visserligen är den lite degig/hängig, men jag tycker den ser/känns plattare än förut. Jag hade som ett veck på min mage förut som nu plattats ut iom att magen varit så uttöjd. Ha, tänk så det kan bli!
Angående namn är vi nog ganska klara med det beslutet nu, ska bara låta det få mogna in lite innan jag är 100% säker. Och jag som aldrig skulle bli en av dem som inte kunde bestämma mig, jag skulle vara klar såå fort. Just det!
Men vi är nog klara nu. Nu är det bara mellannamnen som ska bestämmas, och matchas in mellan för- och efternamn...!
Oh oh, nu hör jag en liten bebis bortifrån spjälsängen. Hoppas hon inte vaknar. Vi behöver sova!
2 comments:
Usch vad jobbigt det låter. :/ När Flisa var valp fick vi ju gå ut med henne tre-fyra gånger per natt, men det måste ju vara tusen gånger jobbigare att behöva gå upp och amma, särskilt om det gör ont också. Hoppas att ni får ta er en tupplur här och där i alla fall och att det går bra på BVC i dag. Spännande med namnet, jag är så nyfiken! ;) Kramar
Ja, du ... visst är det en omställning och det tär på en när sömnen uteblir. Med första var jag så pigg (vet inte vilket hormon jag gick på ;-)) så jag sov eller vilade aldrig. Passa på att vila när barnet sover på dagen. Jag vilar inte nu heller för det ska alltid fixas något här hemma men istället däckar jag ihop på kvällarna och somnar i soffan eller med sonen efter läsning :-)
Alva ammar jag liggandes i sängen och jag somnar alltid och det gör hon med efter avslutad amning. Hon ammas varannan-var 3:e timme och någon gång är det upp och byta blöja. Det är mitt tips: vila på dagen och amma liggandes i sängen om du kan. Vi får ju inte Alva att sova i spjälsängen (än) men hon ska banne mig dit nån gång så man kan få sova i den ställningen man vill själv :-)
Kram!
Post a Comment