Måndag

Sitter här och är helt ensammen. Vad tomt det känns! Och så otroligt lättsamt, bara att ta på sig skorna och gå ut när man ska ut; inget blöjbyte, påklädning av barn, bök med vagn - inte en massa att tänka på och glömma helt enkelt. Bara en sådan sak som att ta trappen ner istället för hissen, vilken frihet! Och inte behöver jag tänka på hennes sovtider och mattider, att det ska bli fel, att hon inte somnar som hon ska osv osv.

Jag behöver fler sådana här dagar, helt klart.

Anledningen till hennes frånvaro är att jag varit på utbildning + möte hela dagen,s å hon fick sova över hos farmor och farfar i Borgvik inatt. Hade gått skitbra och inte trodde jag annat heller. Hon hade gärna fått stanna någon natt till...

Nej gud, så får man inte skriva i en mammablogg! Då ska ens hjärta gå sönder efter att man varit borta från ungen i två timmar helst. Ajabaja.

Nåja, jag är inte omöjlig jag heller, nog saknar man henne, och usch så förskräckligt tomt det blir i längden, nu när man vant sig vid en liten Majk som ska vara överallt. Ni vet, när jag öppnar diskmaskinen för att plocka i/ur, då hör jag hur hon börjar snabba sig hit från sitt rum, vardagsrummet eller vart hon nu är. Sittkryper gör hon med en väldans fart och strax är hon där för att plocka i kladdiga knivar och flottiga stekpannor... Då får man hitta en lösning på det. Och det är något som är så skönt nu, att nu får man allt gjort ostört. Luckan kan tom stå öppen till diskmaskinen, spelar ingen roll.

Eller ja, då är väl Daphne där...

Majken - min boss: "Nu tycker jag du ska gå och plocka ihop mina leksaker, och sedan kan du öppna städskåpet så jag får grejsa där i, roligare än klossar och mjukdjur"... (Ursäkta röran i bakgrunden)

Nu får grisen komma hem!