Vet ni vad? Jag är sans bebis och det är underbart! Så långt från PK det kan bli men jag njuter. Har varit på IKEA med mamma, gått en skogspromenad... Tog en sväng förbi Barnens Hus och beställde en fotsack till vår city cross, blir perfekt nu när tempen går ner.
Och. Det. Är. Så. Skönt.
Jag har börjat inse att det här med bebis inte är så jävla lätt/mysigt/kul. Eller jag har vetat det länge, men man försöker ju lura sig själv. Intala sig själv att "nej men det är ju så mysigt, alla säger ju åt mig att ta tillvara på den här tiden..." Ta tillvara tiden?! Vilken tid? Jag är en 24/7 personlig assistent, utan anställningsvillkor. Inte blir det lättare heller när man läser om alla mammor som verkar ha det såå underbart, trots bebis.
Efter att ha pluggat på universitet i 3 år kan jag säga att det är lätt i jämförelse med det här. Visst, dagarna innan tentor lever man i sitt 21 kvm lilla kyffe med böcker upp över öronen. Men. Man kan ta rast. Man kan lägga boken åt sidan i 30 minuter för att ta en promenad. En dusch. En bebis går ALDRIG att lägga undan. Även om hon är lugn just nu har man en ständigt gnagande känsla i bakhuvudet av att när som helst kan hon börja skrika. Och då är man låst. Det är som att gå med en jobbmobil dygnet runt som alltid kan ringa.
Så ser iaf jag på den här saken. Antar att folk inser att jag fortfarande älskar min dotter, hon är det finaste jag har. Det bästa jag gjort.
Men det ÄR väldigt krävande. Jag längtar tills jag ska börja plugga igen.
Nu ska jag bara sitta här och andas, och blunda.
6 comments:
Gud vad jag känner igen mig, och vad skönt att höra någon "erkänna" att man kan känna så. Jag längtar efter att få en egen dag, där jag vet att Erik är i tryggt förvar hos sin pappa och där jag bara kan ta det lugnt och slippa tänka på blöjor, tappade nappar och mat!
Haha! Håller med! Fast jag tycker det är väldigt mysigt ibland. Men jag längtar tills E ska vara ledig och jag får vara vuxen igen. Gud vad jag längtar.
Japp! Jag är så glad att jag kör föräldraledighet på halvtid så jag får vila lite på jobbet (hur krävande det än är).
Åh, det är väl inte alls konstigt att du vill vara själv ibland? Väldigt vanligt att det känns lite jobbigt runt 6 månader. Det är en rätt tuff tid i barnets utveckling.
Jämför inte med andra bloggare. Bloggar visar ju bara en putsad bild av sanningen!
Tycker inte att det är ett dugg konstigt att du känner så, du måste ju få vara Sandra också och inte bara mamma/personlig assistent. Bara få andas en stund, kärleken blir inte mindre för det.
Sen tror jag att verkligheten ofta är annorlunda bakom dom där rosaskimrande bloggarna. Ofta vill man nog inte visa vad man tycker är jobbigt, särskilt inte på internet i den "hat-kultur" vi lever i nu när vem som helst kan säga vad som helst utan att behöva ta några konsekvenser.
Finns här om du vill prata, om vad som helst, men det vet du förhoppningsvis redan. :)
Du är inte ensam! Inte undra på att Bitterfittan kryper fram emellanåt ;-) Ständig till hand, sjuk som frisk,och med skittaskig lön. Tjoho ...
Post a Comment