Uttryck jag är less på

Lycklig mamma = lycklig bebis:

Jaha, så om mamman är lycklig när hon sitter och spelar dataspel framför sin lilla unge, är det bra för barnet då? Vad som är en lycklig mamma är ganska relativt. Själv är jag lycklig om jag ligger ensam på en sandstrand med en tidning, inte tusan är min dotter lycklig om hon sitter ensam bredvid mig då. Föräldraskap innebär då och då att man får offra sig, det innebär inte att jag är en martyr. Det innebär att jag tar ansvar.

Barnet vet bäst själv, h*n säger ifrån själv om det blir jobbigt (används ofta i diskussioner om hur länge en bebis kan sitta i babyskydd eller när man ska börja med sittdel):

Jag tror inte att ett spädbarn är så kapabelt att det kan säga ifrån alla gånger, ett spädbarn kan säkert vara "nöjt" utan att det för den sakens skull är i en position/sits osv osv som är BRA för barnet. Herregud, ska man fortsätta med den inställningen upp i tonåren också...?

Gör som ni känner är bäst sjäälva, (utläs helst med en mjäkig tantröst):

Nej, ibland får man banne mig lyssna på vad som ÄR bäst, inte på vad man känner för.

Är så less på denna superindividualisering, allt ska ske på MINA villkor. Nu Nu Nu. Det känns som att alla är superbortskämda snorkiga tonåringar som vägrar lyssna, ta in information, inse att vissa saker är bra medans andra saker INTE är bra. Vad hände med att se och lära? Läsa på? Lyssna på andra? Tänka längre än näsan räcker?

Min syster/bror/kusin/syssling var med om (lägg in valfri sak: vaccination, rökning under grav, snusning, kost, sköljmedel, kemikalier... osv) och han har iiiinte tagit skada alls!:

Ok, en person är ett jättebra statistiskt underlag.


Måste bara tillägga att självklart vill man ju göra som man själv känner är bäst osv, men jag tror och hoppas att ni förstår vad det är jag syftar på här.


Om jag suttit för mycket vid familjeliv? Svar Ja.

;-)