Våran tjej har börjat ge oss svarsleenden, alltså inte bara gasleenden. Och det är _så underbart_ Vi sitter och småpratar med henne när vi håller i henne, gör små ljud och grimaser - ibland är det som att hon "säger till oss"om vi råkar kolla bort och gör annat för länge. Då är det bara att börja prata igen och så får man hennes flin i ansiktet. Kärlek.
Satt igår och tittade på henne när hon låg i min famn i tv-soffan, tänk att vi kunde skapa henne? En så perfekt liten varelse.
Sitter här ensam nu, Johan for iväg tidigt för att fiska ute i skogen (nära svärisarna) Blir nog att jag snart tar mitt pick och pack (bil, bebis, hund) och åker dit.
Men först måste jag ju kolla om det fötts fler bloggbebisar...
No comments:
Post a Comment