Hej,
Igår och idag har jag gått upp 5:20 för att hinna med stadsbussen som går 6:10, för att sedan ta tåget som går 6:37 mot Arvika. Där är jag framme 7:45 och 8:00 kan jag börja min praktik.
16:00 slutar jag och tåget som går 16:31 är framme i Karlstad 17:45. Hemma är jag strax efter 18. Åh vad jag aldrig skulle kunna pendla så här till ett jobb, framförallt inte med barn. Hinner ju knappt träffa Majken och hinner inte lämna henne eftersom tidigaste lämningen till dagmamman är 6:30. J får ta ut flextid (som inte är OK egentligen) på jobbet och ja... Nästa vecka jobbar han kväll iaf så dagarna blir inte så långa för Majken och veckan därpå ska jag nog kombinera kväll+dag praktik och sova över på boendet.
Alltså ärligt, den här praktiken känns som något man bara ska leva sig igenom. Själva görandet är inte problemet, det är resandet. Å andra sidan går vi med undersköterskor och det är inte vad jag vill jobba med, helt klart, men jag antar att vi måste gå igenom det här också. Och jag som är van att få lön för sådant jobb. Jaja. Nog med gnäll.
Majken är iaf som sagt inne i en pratperiod, det bara spruutar ut ord och hon härmar oss hela tiden. Favorituttrycket nu är "ramla/amla" om saker ramlar ner eller om hon själv ramlar. Sedan sa hon idag "Ellot ute ej" varpå J frågade om Elliot åkt hem, "aa" svarade hon. Smarta lilla tös, helt otroligt vad det går.
Och oj så bebissugen man blev nu då när den här fröken fått sin lilla.
Natti
No comments:
Post a Comment