Sitter just nu med lunchen, skrev nyss ett lite irriterat inlägg i ett forum ("min bebis vet vad som är bäst för honom/henne" hallå? Ännu en grej jag skulle skrivit om i går i mitt irritationsinlägg. Folk tror tydligen att deras 3,5 månaders sitter inne med mer fakta om sina egna kroppar än läkarvetenskapen. "Alla barn är olika", jo visst, men på några fundamentala punkter är vi likadana och där bör alla inte bara göra som de själv vill. "Min son säger till om något är fel", hallå, att ungen är tyst om han åker framåt vid 6 mån är kanske för att han är totalt överstimulerad?)
Jag vet, jag låter som en sur gammal gubbe som tror att han minsann vet bäst. Men jag kan inte låta bli att provoceras. Vart är vi på väg? Ska alla veta vad som är bäst för dom? Så mamman som misshandlar sina barn vet bäst om hur hon ska ta hand om sina barn? Nej. Ibland behövs det generella råd av en anledning. Däremot är jag själv definitivt ingen myndighetsryttare utan är noga med att själv kritiskt gå igenom all information jag ställs inför. Jag tog ingen svininfluensaspruta efter att ha läst på, och Majken har fortfarande inte fått sin 1½ årsspruta. Men det bygger inte på ignorans utan på att jag
har läst på. Kommentarer som "jag/min son vet bäst" känns enligt mig som total ignorans och naivitet, inte som kunskap baserad på eftersökningar.
Reagerade på Underbaraclaras inlägg som går lite i samma jag-vet-minsann-bäst-spår: http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/fuck-of-marginaler/#comments
Vart är vi på väg? Finns det ingen gruppanda, solidaritet och förmåga att tänka utanför sin egen lilla sfär längre? Ska man inte få komma med idéer utan att mötas av ett "fuck off jag vet bäst"? Har alla gått och förvandlats till fjortisar?
Bah, nä nu ska jag plugga sårvård. Tips: sök inte på fasciitis necrotizing.