Dagens på hjärnan:

Jobbhelg

Måste gå och lägga mig snart, ska jobba 6:45-14, 16-21:30 imorgon och 6:45-16 på söndag.
Phew!

Idag var vi till Mariebergsskogen och spelade minigolf med min mamma, himla kul! J vann, jag kom tvåa och min mamma trea. Majken agerade caddy ;-)

Damen har tyvärr inte mått så bra och nu på kvällen vaknade hon och var glödhet så i med en supp och så mycket vatten som det gick, sen däckade hon i sängen igen... Hoppas det går över fort för na.

Livet är en bergochdalbana just nu.

Uttryck jag är less på

Lycklig mamma = lycklig bebis:

Jaha, så om mamman är lycklig när hon sitter och spelar dataspel framför sin lilla unge, är det bra för barnet då? Vad som är en lycklig mamma är ganska relativt. Själv är jag lycklig om jag ligger ensam på en sandstrand med en tidning, inte tusan är min dotter lycklig om hon sitter ensam bredvid mig då. Föräldraskap innebär då och då att man får offra sig, det innebär inte att jag är en martyr. Det innebär att jag tar ansvar.

Barnet vet bäst själv, h*n säger ifrån själv om det blir jobbigt (används ofta i diskussioner om hur länge en bebis kan sitta i babyskydd eller när man ska börja med sittdel):

Jag tror inte att ett spädbarn är så kapabelt att det kan säga ifrån alla gånger, ett spädbarn kan säkert vara "nöjt" utan att det för den sakens skull är i en position/sits osv osv som är BRA för barnet. Herregud, ska man fortsätta med den inställningen upp i tonåren också...?

Gör som ni känner är bäst sjäälva, (utläs helst med en mjäkig tantröst):

Nej, ibland får man banne mig lyssna på vad som ÄR bäst, inte på vad man känner för.

Är så less på denna superindividualisering, allt ska ske på MINA villkor. Nu Nu Nu. Det känns som att alla är superbortskämda snorkiga tonåringar som vägrar lyssna, ta in information, inse att vissa saker är bra medans andra saker INTE är bra. Vad hände med att se och lära? Läsa på? Lyssna på andra? Tänka längre än näsan räcker?

Min syster/bror/kusin/syssling var med om (lägg in valfri sak: vaccination, rökning under grav, snusning, kost, sköljmedel, kemikalier... osv) och han har iiiinte tagit skada alls!:

Ok, en person är ett jättebra statistiskt underlag.


Måste bara tillägga att självklart vill man ju göra som man själv känner är bäst osv, men jag tror och hoppas att ni förstår vad det är jag syftar på här.


Om jag suttit för mycket vid familjeliv? Svar Ja.

;-)

Åh

Så käck!

Exotiskt

Efter över en månad med en internetskärm på några tum känns det smått exotiskt att titta upp på en hel dataskärm, åh vad det ryms! Vad fort det går, och sååååå mycket lättare att skriva :-D

/Sandra 60+

Long time no see

Usch vad jag har tänkt på bloggen, på allt jag velat skriva.

Vi har varit uppe i Övik på semester, sedan har vi haft det slappt och skönt här nere i Karlstad.

Majken har börjat blåsa på våra magar, ni vet som vi vuxna gör, man blåser och pruttar ungen på magen? Nu gör hon så på oss ;) Hon är också lekparksfrälst, pekar och spärrar upp ögonen och formar munnen till ett O när hon ser en, eller andra roliga saker också för den delen. Hon har verkligen börjat leka med sin ansiktsmimik, hitta på grimaser, uttryck...

Åh vad jag har saknat att skriva vid ett tangentbord. Vår dator har inte varit inkopplad sen den 1 juli, vi fick nytt bredband och måste nu dra det via tv-jacket, något som inte gick utan ny sladd. Och då vi ändå ska få svärföräldrarnas nya dator (thank you thank you thank you!) så tänker vi satsa på trådlöst iom det och struntar i att köpa ny sladd nu. Så vi väntar och väntar på datorn, först ska de få sin nya, så ja ni förstår. Därav bristen (eller totala avsaknaden) på inlägg. Har endast surfat på mobilen, och den vill jag helst inte skriva på. Drar mig till och med för att skriva sms på den. Jag är visst ingen touch-person ändå. Ska strax klicka hem en ny mobil och försöka sälja den här LGn. Har inte ens tagit bort skärmplasten.

Annars så börjar jag jobba till veckan, inte mycket alls men ändå. Sedan ska Majken börja skolas in den 17, hjälp alltså vad tiden springer i väg. Vad hände med juli?

Sen börjar skolan, och jag kan bara säga att usch vilken "ångest" och oro jag känner inför det. Att bo ensam på 21 kvm i en studentkorridor och kunna plugga när som helst, utan förpliktelser och direkta måsten - det känns som en dröm nu. Att däremot ha en lägenhet på 89 kvm att sköta, en sambo att leva med och ett barn som ska tas om hand, lämnas och hämtas PLUS skolan. Det känns inte bra alls.

Sen är jag orolig för att det inte ska bli rätt den här gången heller, men det MÅSTE det.

Mot Årjäng!