Varning för gravid kvinna på vägen

Så känns det just nu när man är ute och går. Tog nyss en runda runt kvarteret, och som jag flåsade och hade mig! Helt otroligt hur man kan bli så tung, otymplig, osmidig, långsam... Men snart är det förhoppningsvis över.

Trött

Nyvaken är jag, har legat och sovit bakom Johan på en liten ihopfällbar extrasäng (!) Den står utfälld i vardagsrummet sedan igår, min mamma ska ha den när hon kommer hit på måndag. Vi la oss där och ja, somnade...

Nu blir det nog middag snart, potatisgratäng tror jag.

Röda spjälsängen

Nu står spjälsängen färdigmonterad! När jag la ut delarna på golvet förut, tillsammans med den lilla påsen med skruvar, kände jag att hur tusan ska det här gå ihop? Det såg ut som en byggsats där tvåtusen saker fattades, det såg inte ut som att den skulle kunna håll ihop om man säger så. Men efter att ha börjat med ena kortsidan och sedan försökt skruva ihop den - och lyckats, så var det bara att fortsätta att knåpa och efter 15 min var hela skapelsen färdig. Nu står den här med madrassen i och väntar på spjälskyddet och kudden som är nere i tvättstugan. Fast lakanet skulle jag ju kunna ha i redan nu.




Har sett den här illustrationen förr och den är klockren:


från Mandragoras blogg.

http://pregnancy.baby-gaga.com/cartoons/cartoon34




Asch, blev ingen dammsugare idag ändå. Jag och Johan blev lite osäkra på vilken vi ska ha, så vi kommer antagligen att beställa från nätet istället - eller så åker vi in imorgon och köper den? Jag bröt nästan ihop där också, när vi inte kunde komma överrens om dammsugare. Jag ville bara att Johan skulle bestämma sig för en, jag orkade inte utan ville bara få det gjort! Och så kom en massa känslor över mig, helt otroligt vad känslig jag är just nu. Tror det är den förestående förlossningen som hänger som ett stort stenblock över mina axlar just nu. Jag är så knäpp, blir knappt glad för de som fött sina barn utan bara avundsjuk, och ser framför mig hur allt kommer gå åt skogen för en själv. Men så är jag ju katastrofinriktad av mig också, har alltid varit. Försöker alltid se värsta möjliga scenario framför mig, för att sedan inte bli besviken om det blir så... Kanske dumt egentligen. Eller jag vet att det är fullkomligt idiotiskt, sedan blir man bara stressad och tänker att man skapar en självuppfylld profetia av alltihop. Och så känns det riktigt elakt mot bebisen att misstro den också. Så nu får det vara slut med det.

Jag ska iaf moppa nu, och sedan klockan 18 har jag tvätt-tid, så då ska kudde och bäddmadrass tvättas. Hade lyckats glömma det. Mitt i alltihop ska jag även kånka upp spjälsängen från källaren och försöka få ihop den, ska bli spännande! Skönt att få vara ensam och trixa med något, försöka själv och känna lite "jag-kan-själv", även om man kanske inte är så vass på det.
Annars fick jag en plötslig släng av trötthet alldeles nyss, så var det inte pre-graviditet, att man bara pang blev trött. Ska se om lite städande och musik kan råda bot på det.

Natten

Jag brukar inte ha problem att sova, somnar oftast lätt och fort. Men senaste veckan är det som att kroppen börjat bli rastlös, har några nätter nu haft svårt att somna - iaf somna om. Vaknade vid 2 i natt, hade då sovit kanske två timmar. Låg sedan och försökte somna om, ligga så bekvämt det bara gick (vilket för en höggravid inte är så bekvämt...) och bara slappna av. Tänkte på alla tips man läst om vad man ska göra när man inte kan sova, gå upp och se på tv och göra helt andra saker helt enkelt. Men jag låg kvar och envisades, klockan måste ha blivit minst halv fyra/fyra innan jag till sist somnade. Sen vaknade jag igen, det var mörkt men jag hann inte kolla klockan innan jag somnade om (tack och lov). Sen så vaknade jag igen kl 7:15, låg och läste till 8:40 då jag gick upp. Väckaren som jag ställt på 9 behövdes aldrig. Är det kroppen som börjar känna sig stressad? Jag? En omställning som pågår? I onsdags natt låg jag också och försökte somna, då gick det inte för att jag hade ordentlig "mensvärk" och bebisen var igång. Så var det i lördags också.

Idag ska vi iväg och köpa en ny dammsugare, så när vi kommer hem ska här stäädas och jag tror jag ska ta upp spjälsängen och bädda den. Förut tänkte jag att det skulle kännas som en press att ha den framme, ungefär som att ha en prispokal framme innan man ens ställt upp i tävlingen. Men nu har jag tänkt om. Visserligen är vi mycket närmare BF nu, men jag tänker också som så att min kropp kanske slappnar av mer om saker och ting är "klara"? Det var tex. himla skönt att få ut babyskyddet i bilen för någon vecka sedan. Känns bra att saker kommer i ordning helt enkelt. Usch nu blev jag lite yr här... Dags att bädda sängen.

Hurtigt mejl från Pampers

"Du har nått graviditetens slut och snart kommer du att vara en stolt mamma som håller ditt söta, nyfödda barn i famnen. Förlossningen kanske just nu känns som ett stort hinder på väg mot den efterlängtade stunden då du håller ditt barn. Men oroa dig inte i onödan! Du är utrustad med en fantastisk kropp som kommer att veta exakt vad den ska göra (även om inte du vet det!), och du kommer att assisteras av sjukvårdspersonal som är experter på barnafödande. All nervositet kommer att försvinna och ersättas med styrka och beslutsamhet. Du kommer att häpna över hur bra du klarar av allting när de biologiska instinkterna tar över. Kom ihåg att hålla dig lugn och vara öppen för allt, vad som än händer. Lita på dig själv så kommer allting att gå jättebra!"

Ser ni cheerleadingtruppen i bakgrunden? :-P

Så sant så sant

http://pregnancy.baby-gaga.com/cartoons/