Fredag

Det blir inget cyklande idag ändå. Jag som förberett mig så, tänkt ut vägen via hitta.se och sett allt i mitt huvud. Men jag måste nog inse att när en vanlig kvarterspromenad är jobbig, så ska jag nog inte hoppa upp på en cykel och köra runt Karlstad - en sträcka på minst en mil. Johan tyckte INTE att jag skulle cykla, det var väntat. Så nu blir det bussen, känns ganska skönt ändå.

Så.


Nu har jag ätit frukost, den bestod av tre polarkakor (en av få brödsorter som går ner numera) och en banan. Plus två stora vattenglas och en vitamintablett.
Nu ska jag ut med Daphne så hon får kissa av sig lite, just nu ligger hon i husses säng - vilket hon gör nästan jämt.

Bebisen masserar mig inifrån just nu också, långsamt och lugnt men ganska så hårt! Ibland får man stanna upp i det man gör för det känns så pass mycket. Hårt, hårt knådande inifrån - tänk att man har en liten men stark människa där inne?

I-landsproblem

Ånej, Johan ska ha bilen imorgon. Jag har ju klipptid i stan klockan 8:30! Sen börjar ju barnmässan, och jag skulle ju ut till Apoteket, storhandla på ICA MAxi, handla amnings-BH på H&M m.m m.m
Och jag är för snål för att åka runt med bussen, 22 kr turen - inte en chans. Ska jag ta cykeln? Ner till frisören på Haga är det bara nerförsbacke, sen borde det gå hyffsat lätt vidare till Mässan, men att ta sig hem sen, ja jag behöver ju inte stressa iaf. Fast storhandla får vi göra ikväll, efter att vi hämtat skötbordet. Det säger sig självt, är omöjligt med cykeln ;) Fast att cykla, jag vet inte. Har inte cyklat sen i december, och min fysiska form har förändrats en smula sedan dess. Men vad tusan, jag tar det lugnt. Sedan är Karlstad rätt platt, så det passar ju mig perfekt just nu. Tror ändå jag tar en testrunda med cykeln idag, för att se om jag öht klarar av att cykla.

Jag hade en skum dröm för några dagar sedan. Jag drömde att jag fick min bebis av en annan tjej, som sa att h*n hade ätit men kanske ville ha mer så jag fick amma om jag ville. Så jag ammade och det var jättemysigt, men sedan var jag tvungen att lämna tillbaka bebisen till den där tjejen. Kändes väldigt konstigt och tråkigt. Det kanske inte ens var min bebis jag drömde om utan Vide? Att det inte var "min" alltså.


Underbar:




Yey, såg precis att man får senaste mama gratis på barnmässan, och jag som tänkte köpa den idag - 45 kr sparade!

Musik

Vattenläcka i hela Karlstad idag. Vi blir tvungna att koka allt vatten i en vecka, allt som ska gå till matlagning, dricksvatten samt det man sköljer disken i. Jag som bara dricker vatten!
JIPPI.

Jag ska inte diska på en vecka.

37

Här kommer en bilduppdatering på magen, från i tisdags - vecka 37 (36+1)



Och en snett underifrån, från förra veckan i vecka 36 (35+3)
Bristningarna är inte speciellt sköna, så enda gången jag petar där är när jag smörjer in magen. Jag som trodde där ett tag att jag skulle slippa dem, men så blev det inte. Det är trots allt ingenting som spelar någon roll, en fis i rymden. Vilken boll jag har förresten, inser jag när jag ser den här bilden.

Observera förresten den lilla hunden i nedre hörnet ;-)


Idag är det regnigt ute, tråkigt dåd et inte finns så mycket ute att göra. Eller, det är inte så roligt att göra något ute. Varken jag eller Daphne var sugna på att vara ute länge förut. Men snön bokstavligen regnar bort, och det är bara positivt! Blir att slappa idag, men ska ändå renbädda, fixa klipptid (behövs!) och lite annat.

Tankar

Det känns som att jag kommer att vara gravid i en evighet. Jag har BF den 12 april och i min värld existerar inte att bebisen kommer innan dess. Det känns liksom för osannolikt. Kanske en kombination av att jag inte har några känningar alls och att jag tycker att det är helt otroligt att det över huvud taget ska komma en bebis?

Jag läser om så många som har sammandragningar/förvärkar, misstänker att slemproppen gått osv osv. En tjej som jag följer via hennes blogg har nu fått konstaterat att hennes förlossning startat (lycka till Sandra!) och hon ligger endast två veckor före mig.

Ahh varför kan inte jag få känna något?

Hemma

Är hemma och så trött och less. Märkte igårkväll att jag börjat få svullna händer och fötter. På händerna syns det knappt, bara en yttepytte-skillnad - däremot känns de lite stelare. Fötterna å andra sidan såg jag tydligt hur de svullnat upp, kände det också i skorna idag. Kanske därför som jag fått ont av skorna senaste dagarna? Sedan vaknade jag hes, trött och känner mig bara dåsig. Feber på G? Blir inga promenader idag, eller de närmsta dagarna heller kanske. Fast fixa här hemma måste jag, annars blir jag tokig. Är less och vill ha min kropp tillbaka nu, även om jag egentligen bara ska vara tyst eftersom jag inte har någon särskilt jobbig graviditet. Men man blir faktiskt förändrad, även om det knappt syns och man har liten mage så KÄNNS det inuti. Fogar, svullnad, illamående, halsbränna, klumpighet, otymplighet, man är långsam... Samtidigt är det väldigt speciellt, väldigt mysigt att känna bebisen i magen och känna en fot eller ett knä svischa förbi under handen. Och man vet ju inte när eller om man öht kommer att vara med om det här igen. Dessutom är jag trots allt i vecka 37, det trodde man väl aldrig - att man skulle komma så långt? Så jag ska försöka njuta nu de sista veckorna, för sen har magen gjort sitt som barnvakt och det är vi som ska ta hand om bebisen.

Var förresten ute i Grän i söndags, hela Johans familj var där (utom David och Emma) så det var himla trevligt. Fick en handstickad, mörkbrun (samma färg som mitt hår) jättego sjal av Li som känns som en bra grej att ha både inne och ute. Veronica hade dessutom tagit med sig en hel kasse med gravid- och föräldratidningar, gravidleggings, "magskydd" (typ som en tubtopp för magen), body från Lundmyr, fleeceoverall och en omlott-tröja. Jag blev väldigt glad över alltihop och tackar och bockar :-)

Sedan blev jag en stund lämnad inne med en för stunden VAKEN Vide medans de andra gjorde husesyn utomhus. Han satt i sitt babyskydd och jag hade lillfingret i munnen på honom och vaggade babyskyddet för att han inte skulle bli kinkig. Han sög faktiskt ganska hårt emellanåt, hårda starka gommar :-) Han var så söt som sög och smackade, synd att luras lite bara då det inte kom någon mjölk ur fingret... Fast efter en stund hörde jag hur magen knorrade lite och så började han grimasera så jag tog upp honom för att han skulle få "rapa/byta läge". Det gick bra och precis då kom alla in.

Har förresten kärat ner mig i ett namn som Johan avskyr; Atle. Det är sött, vackert, starkt och allt på en gång.

Nu ska jag rensa!

Se barnet växa i magen!

Se barnet växa i magen!


Fascinerande och intressant att se hur det ser ut inuti.