Dagens bästa

Satt förut idag i en Toyota Avensis, lyssnade på den här underbara låten och såg 600-grams flygplan i frigolit sväva över snön i Grums. Underbart.

http://www.youtube.com/watch?v=u0blvEkAvso

Magen

Tänkte visa upp magen i en lite mer realistisk vinkel, den ser ju ut som en bomb på förra bilden. Strunta i mitt fina paintarbete, var tvungen eftersom crop-verktyget på internet inte ville samarbeta... Strunta också i den fiina badrumsspegeln ;) (Ja, den är tvättad nu!)

Hårt och runt

Det är så häftigt när man känner på magen och känner något hort och runt där inne, kände nyss vad jag tror är bebisens huvud. Oftast är det den breda rumpan som ligger och trycker upp mot mellangärdet, ska den ut ur mig sen också?!... Satt nyss och kände och pratade med bebisen och så fick jag lite respons, lite bök sådär. Men det märks att det är trångt nu, ingen plats för kullerbyttor precis. När h*n kommer ut ska jag bära runt på h*n i den här (som ligger tvättad och klar i garderoben)





Ska strax äta lite lunch, blir goda rester från igår. Ikväll är förresten första lördagen sedan i januari som jag är ledig från jobb! Så ikväll blir det första gången jag ser ett Melodifestivalenavsnitt. Inte så dramatiskt kanske, men det ska bli kul. Har ju knappt ens hört låtarna trots att det är andra chansen. Jag håller iaf på Pain of salvation och Pauline, hörde den alldeles nyss för första gången på radion.

Johan är ute i skattkärr och pimplar med Anders, underbart väder ute så det är ju perfekt! Själv orkar jag inte vara där hela dan, åker nog ut senare ändå för att hämta honom. Mår mest halvilla och vill pyssla hemma. Vill ta upp spjälsäng, vagn, bädda... Men det kommer inte bli av förrens om några veckor. Vi har ju inget bebisrum utan måste trycka in allt lite här och där det passar. Så det får bli senare.


Här kommer förresten ett första försök att lägga in en bild, tja, såhär ser magen ut framifrån iaf :-)

Usch

Filmen var OK, trist första timmen och full av skräckfilmsklyschor (går bort för mig, om de inte är välgjorda...) men sedan blev det bättre mot slutet. Handlingen vägde upp. Fast första scenen kändes inte så mysig, mamman i familjen hade en mardröm om sitt dödfödda barn. Jippie. Sådant tänker jag nog mycket på, behöver inte se sådant i filmer också.

Halsbränna

Ja, idag är allt äckligt och jag har halsbränna. Kul.

Har iaf nyss kommit in från skön promenad i solskenet med Daphne, världens bästa sällskap. Det var isigt och kallt om kinderna men i solen gick det bra att gå, kändes himla skönt till och med!
Har bökat runt den här morgonen med en bråkig dator (han har blivit besatt av ett otäckt virus som pappa ska hjälpa oss med) och hjälpt min kära sambo med ett CV som nu är ivägskickat. Hoppas det ser bra ut nu, håller tummarna.

Nä, nu ska jag vara så knäpp att jag ska dra ner persiennerna borta i vardagsrummet och se en skräckfilm. Verkligen inte läge nu mitt på ljusa, vackra dagen men jag måste - filmen ska igen kl 18. Dessutom har jag ju redan varit ute, det lättade mitt samvete lite att gnata på ute nu när det är så fint väder.
Filmen jag ska se är The Orphan, hoppas på att den duger - jag är extremt kräsen när det kommer till skräck.

Hej så länge.

En dröm

Just nu drömmer jag väldigt mycket, långa, spännande, händelserika drömmar. I morse drömde jag att jag fått barn, förlossningen var precis över och jag fick hålla mitt barn. Det var en flicka, ganska knubbig och söt i ansiktet, såg ut som Johan ungefär. Kort, lockigt mörkbrunt hår hade hon - var också liite olivfärgad i huden, ni vet ungefär som latinamerikaner ser ut som nyfödda. Nu är ju alla bebisar oavsett nationalitet i princip vita/rosa när de föds, men ja liite mer olivfärgad. Trots att hon var helt normalstor så vägde hon knappt 2 kilo vilket jag tyckte var konstigt... Visade upp henne för Johan som var sådär nöjd över att det var en flicka...
Jag födde inte i Sverige, vi var i USA på något amerikanskt sjukhus. Minns att jag for mellan avdelningarna och var tvungen att gå iväg till en ny avdelning eftersom moderkakan inte hade släppt. Kände mig så orolig över att de skulle bedöva mig med sprutor i slidan, vet inte vart jag fick det ifrån. Tänkte att förlossningen var lätt, att det här skulle bli det plågsamma. Gick in i ett undersökningsrum och blev tilsagd att sätta mig på en brits, en hård ful sak med ett rektangulärt hål typ där rumpan skulle vara :/ Precis då jag skulle sätta mig där ringde min mobil i "verkliga livet" så jag vaknade tyvärr... Gud vad besviken jag blev! Hade ju velat veta vad som skulle hända, hur det hade gått med moderkakan och sett bebisen lite mer.

Idag skulle jag och Johan skriva på faderskapspappren i stan, men tyvärr vart det inställt pga. sjukdom så vi fick en ny tid den 15/3. Jaja, det gick betydligt lättare att boka om tiden än att få originaltiden!

Nu blir det snart middag här.

Pust

Att det kan vara så jobbigt att tvätta, vika tvätt och renbädda en säng? Det är fysiskt jobbigt och jag kommer på mig själv med att pusta och stöna där jag står vikt över sängen för att få till lakanet... Men bra blev det iaf!

Tvättade bebiskläderna förut, har längtat efter det länge nu, att få dem "klara" och organiserade i garderoben. Så går jag ner i tvättstugan och tar ut kläderna och de luktar unket, åt kattpisshållet! :O Jag och min hormonstinna kropp blir helt galen, det här händer ju bara inte. Kastar in allt i en ny maskin och sätter på, hoppas innerligt att lukten går bort. Avreagerar mig på ett forum och är bara allmänt ledsen och arg, vill omväxlande döda någon/lägga mig ner och gråta.
Hämtar nervöst kläderna en timme senare och tack och lov så var dom OK! Efter torktumlaren är dom nu perfekta och ligger vikta i garderoben, vilket för övrigt tog en timme ungefär ;)

Har nyss varit ute på skön minipromenad med Daphne i eftermiddagssolen och ska nu ta det lugnt en stund.